BANK RUN – Del 2

::::::::::::::::

Del 2 av 4

::::::::::::::::

Jag vaknade av den syrefattiga luften i rummet och solen som gassade mig rakt i ansiktet. På nattygsbordet låg det svarta anteckningsblocket som påminde mig om dagens mission. Jag satte mig upp och lät sidorna sakta rinna fram under tummen. Det vilade nästan något magiskt över de spretigt barnsliga och ojämna små bokstäverna. Jag lade varsamt ner anteckningsblocket i tygkassen som jag alltid bar med mig. Från och med nu skulle även blocket få följa med. Med raska steg rörde jag mig över trottoarerna och sicksackade mellan reklamskyltarna som erbjöd allt från hårklippning till snabbmat. Sedan passerade jag kanalen där änderna sökte skydd från den heta värmen under broarna.

Väl utanför banken stannade jag upp för att hämta andan. Jag plockade fram anteckningsblocket och tryckte det hårt mellan mina händer samtidigt som jag viskade att nu farmor, nu ska vi få se vad rövarna har att säga. Det stora dörrhandtaget i mässing brände till mot huden och jag tog ett djupt andetag innan jag klev in. Jag lade aldrig märke till främlingen som iakttog mig från andra sidan gatan.

Det var svalt inne i på banken och nästan helt tyst, bortsett från de små skrapande ljuden av bläckpennor mot papper och olika blanketter som försiktigt prasslade mot varandra. Banken bar på en sövande effekt. Vem som helst med sömnproblem skulle egentligen bara behöva ta sig till närmsta bankkontor för att förstå vad jag menar. Framme vid diskarna låg skålar fullproppade med färgglada karameller. Jag tog en nummerlapp och satte mig ner. En obehagligt stickande doft kom i små pustar från arbetsrummen och så fort jag försökte formulera mina frågor i huvudet var det som om något satte stopp. Allt blev till en enda seg gröt. Det var precis som om tiden stod helt stilla. Och just som jag hann tänka att nu slukas jag upp i detta ändlösa vakuum och kommer för alltid bli en del av inredningen på banken som ingen någonsin kommer lägga märke till, så var det någonting som tjöt till och jag kunde urskilja två röda siffror på skärmen vid pelaren framför mig, som överensstämde med min nummerlapp. Långsamt rörde jag mig upp från väntsoffan och höll tygkassen och anteckningsblocket krampaktigt i varsin hand. Vid disken proppade jag munnen full med godis för att vakna upp ur den sömniga bankdvala jag försatts i. Samtidigt lade jag fram anteckningsblocket och slog upp sidorna med frågorna som jag ville ha svar på. Banktjänstemannen såg stressad ut och växlade mellan att se frågande på mig och de spretiga bokstäverna. Jag pekade bestämt med fingret på ”kredit och aktiemarknaden går inte att förstå” ,”Digital american” och ”Mynt express”, samtidigt som jag försökte tugga i mig godiset. ”Kan jag hjälpa till med något?”, frågade banktjänstemannen och lade huvudet på sned tillsammans med ett stelt leende.” Ända sedan jag var såhär liten…”, sa jag och måttade med handen i luften samtidigt som jag svalde de sista karamellresterna, ”…så har jag undrat vad en bank egentligen håller på med”. Bankrådgivaren såg ut att fundera några sekunder innan jag fick svaret att: ”En bank är ett företag som i huvudsak sköter tre saker: betalningar, utlåning av pengar och sparande. Du kan bland annat komma hit till banken och betala dina räkningar, öppna ett sparkonto med en riktigt förmånlig ränta eller låna pengar om du till exempel behöver köpa en bostadsrätt eller något annat fint!” Banktjänstemannen hann bli riktigt uppspelt; de små ögonen stirrade intensivt på mig, ådrorna i pannan pulserade och händerna gestikulerade fram och tillbaka likt en frustrerad dirigent. Den stickande doften hade blivit starkare. ”Det måste vara en massa pengar ni håller hand om?”, frågade jag och såg hur tjänstemannen stirrade oroligt över axeln ”Ja du, det blir en hel del pengar”, fick jag svaret. ”Men var har ni plats för dem och vad använder ni dem till?”, fortsatte jag och försökte se över rådgivarens axel. Alla som arbetade på banken i full färd med att placera ut fläktar på olika ställen i lokalen, antagligen för att vädra undan den starka doften. Banktjänstemannen stirrade på mig och lutade sig över disken ”Du får återkomma med dina frågor en annan dag, vi stänger nu”.

Jag klev ut från bankkontoret och möttes av den slående hettan, utan att riktigt veta var skon klämde; var det banktjänstemannens undvikande svar och besatthet i blicken eller kanske farmors tal om rövarna som skulle stjäla våra pengar? Något kändes riktigt fel och hade det inte varit för den djupa besvikelse jag kände över mitt möte med banken, skulle jag kanske lagt märke till den svagt gröna dimma som smet ut när porten till banken slog igen bakom mig. Kanske skulle jag också lagt märke till den mörkklädda främling som fortfarande stod kvar på andra sidan gatan och som följde efter mig när jag gick hemåt.

 

Fortsättning följer…

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Boka in BANK RUN-lunchen den 2 september!

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Eventet –> http://www.facebook.com/#!/event.php?eid=239569036075954

Ladda ner del 2 som pdf –> BankRunNovell_Del2

Annonser

Om Besök en bank

Hur används mina pengar? Som kunder och medborgare menar vi att det är dags att besöka bankerna och ställa väl valda frågor.
Det här inlägget postades i Novell och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s