::::::::::::::::

Del 4 av 4

::::::::::::::::

Dagarna gick och ingenting mer sades kring röken. Flera av bankkontoren i stan hade satt upp lappar som det stod: ”Tillfälligt stängt p.g.a. renovering”.

Jag stötte på främlingen igen vid några tillfällen och jag antar att det var på grund av våra möten som jag inte gav upp tanken på att kunna få svar på mina frågor. Men istället för att förlita mig till bankerna, valde jag att söka informationen från annat håll.

Främlingens trollerikonster var väl inget som egentligen hade imponerat på mig. Vad jag däremot inte kunde släppa var det här påståendet om att pengar skapas ur tomma intet. Jag kunde heller inte förstå var bankerna hade plats för alla pengar. Som vanligt tycks det mesta ha sina förklaringar.

Från början trodde jag att det var Riksbanken som hade hand om alla pengar. Att det var där alla sedlar och mynt gjordes, för att sedan slussas vidare till bankerna. Men det visade sig vara fel.

I själva verket så skapas nästan alla pengar elektroniskt av bankerna. Ett exempel på det är när du tar ett lån. Då skapar banken helt nya pengar, som förs över till ditt konto. Bankerna behöver alltså inga centralbanker för att kunna göra pengar. Vad de däremot måste se till är att det finns tillräckligt med totala reserver. Det är kapitaltäckningsgraden som avgör hur stor procentuell summa som bankerna behöver ha i riktiga pengar. Och det är en piss i nilen jäntemot hur mycket digitala pengar som bankerna kan skapa.

Så, bankerna skapar alltså digitalt kapital som sedan lånas ut, vilket medför att mängden pengar i samhället ökar. När du sedan ska betala tillbaka lånet så betalar du även ränta till banken. Här uppstår ett problem eftersom det betyder att nya pengar måste lånas för att kunna betala räntan. Med andra ord måste vi hela tiden skuldsätta oss mer och mer, för annars spricker uträkningen och pengarna räcker inte till. Ungefär som i ett pyramidspel.

 

En torsdagsförmiddag knackade det på dörren. Jag kikade i nyckelhålet och såg att det var främlingen. Även om vår relation bara utgjordes av ett fåtal korta möten, var det precis som om vi känt varandra mycket längre.

                      Jag öppnade dörren. Främlingen verkade upprymd: ”Följ med ut en stund, jag måste visa dig en sak”.

Vi gick till banken där vi möttes för första gången. Utanför stod en hel samling av journalister och nyfikna förbipasserande. Den gröna röken bolmade ut från ingången. Jag tryckte handen mot munnen och näsan för att inte dra in så mycket ångor och pressade mig förbi alla människor. Ingen hade vågat ta sig in, eller så hade de lamslagits av röken.

Inne på banken var det nästan omöjligt att ta sig fram eftersom det knappt gick att se något. Men jag var fast besluten att ta reda på var röken kom ifrån.

Jag klättrade över diskarna eftersom det verkade som röken kom från ett av kontorsrummen. Sedan ålade jag mig fram i lokalen. Någonstans i närheten kunde jag höra hur någon fnissade. Jag sökte mig mot ljudet. Vid en av dörrarna stannade jag till. Det var alldeles uppenbart att någon fanns där inne. Sakta, sakta lät jag dörren glida upp. Det jag skulle få se är en syn jag aldrig kommer glömma.

En stor brasa var tänd inne i arbetsrummet. Av ljuslågorna kunde jag urskilja ansiktet på personen som stod böjd över elden. Farmors klagorop över rövarna besannades. Det var banktjänstemannen som jag träffat någon vecka tidigare, i full färd med att slänga något i elden. Jag hade svårt att se vad det var, så jag kröp närmre. Något landade på min axel och när jag upptäckte att det var en sedel, förstod jag vad som slängdes i elden. Banktjänstemannen skrattade till av förtjusning när elden sprakade till av papperssedlarna. Det var pengar i alla valörer som brann upp.

Jag ålade ut från kontoret så tyst jag kunde. Sedan reste jag mig upp och sprang ut från byggnaden. Det var fortfarande fullt med folk utanför. Några journalister började fota mig. Jag ropade att ”Den gröna röken kommer inte från någon gasläcka! De bränner upp sedlar där inne!”. Ett sus hördes i folkvimlet och flera journalister började röra sig mot mig. Jag kände hur en hand kramade runt min handled och hur jag drogs undan. Det var främlingen.

När vi tagit oss undan från tumultet utanför banken vände sig främlingen mot mig och sa: ”Förstår du nu, att bankerna bränner upp pengarna för att få full kontroll eftersom de inte får trycka pengar, utan bara kan skapa digitala.” 

Från balkongen såg jag hur den gröna dimman hade spridit sig över staden. Den färdades längsmed vägar och trottoarer, vilade på uteserveringarna vid torget och smög sig in genom trappuppgångarna. Det hade gått så snabbt. Från början hade vi rynkat på näsan och backat undan, men eftersom myndigheterna inte utfärdade några varningar hade vi bara ryckt på axlarna och fortsatt vidare. Men det var dags att göra något nu. Fyra rövare: Nordea, Swedbank, Handelsbanken och SEB, har fått härja fritt i staden. Men så ska det inte få se ut mycket längre till.

Klockan 12, den andra september 2011, kommer jag delta i BANK RUN. Alla ska få veta vilka det är som egentligen skapar mest pengar, att det är de rika och bankerna som tjänar på räntan. Alla ska få veta vad stor-rövarna till banker gör med våra pengar.
Jag gör inte det här bara för min egen skull, utan för mina grannar och vänner, för farmor som nästan arbetade ihjäl sig och för världen som inte kommer hålla om vi fortsätter leva såhär. Kom du med och ta med alla dina vänner, föräldrar, syskon, sysslingar, partners och barn!

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Boka in BANK RUN-lunchen den 2 september!

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Eventet –> http://www.facebook.com/#!/event.php?eid=239569036075954

Ladda ner hela del 4 som pdf –> BankRunNovell_Del4