::::::::::::::::
Del 3 av 4
::::::::::::::::
Jag gick hem med en känsla av att det inte var slut här än. Även fast jag inte hade blivit så mycket klokare av mitt bankmöte så var det precis som om allting bara hade börjat.
Genom köksfönstret såg jag kvällen komma och jag satt som vanligt vid bordet och drack mitt kvällste. Jag tänkte att om inte bankerna lyckas ge mig den information som jag vill ha, så får jag försöka söka den från annat håll. Och det var just där mellan te-sörplandet och tankarna kring banksystemet som jag för första gången upptäckte det: ett grönaktigt dis som lagt sig över vägen. Jag höll på att sätta teet i halsen, för även om det knappt var märkbart, så kände jag min stad så pass väl att jag såg att det var något med det diset som inte stämde.
Jag sprang ut i hallen och tog på mig skorna för ge mig ut och undersöka det närmre.
Diset tycktes ha sin bestämda källa, för när jag kom ut på gatan och såg åt hållet som parken låg var luften klar och ren. Men in mot centrum verkade det vara lite tätare. Med hastiga steg rörde jag mig mot dimmans källa. Det hade hunnit bli mörkt ute och gatorna låg öde. Jag fortsatte samma väg som jag gått tidigare under dagen, hela tiden fullt fokuserad på dimman. Bakom mig kunde jag höra hur någon följde efter med tysta steg, men varje gång jag vände mig om fanns ingen där.
Ju längre in åt centrum jag kom, desto starkare växte mina föraningar om var den gröna röken kom ifrån. Jag blev allt ivrigare att komma fram och började småjogga. Bakom mig hörde jag även hur min förföljares steg ökade takten. Men eftersom jag aldrig såg någon, tänkte jag att det bara var som jag inbillade mig.
När jag var några meter från bankkontoret hade dimman övergått till en tjock rök och hunnit anta en alldeles giftgrön färg. Det var uppenbart att det var därifrån den kom. Jag sprang fram den sista biten till ingången och tryckte ansiktet mot glasdörren, men allt var nedsläckt och det var omöjligt att urskilja något annat än det gröna sken som vilade över lokalen. Plötsligt kände jag hur en hand lades på min axel. För någon tiondels sekund stod jag som fastfrusen men sedan hörde jag hur personen bakom mig viskade: ”Schhh, det är ingen fara”. Jag vände mig hastigt om. Framför mig stod den mörkklädda främlingen. Den stora slokhatten dolde ansiktet och jag kunde bara ana ett mystiskt leende. ”Kom här”, viskade främlingen och sträckte sin hand mot min. Främlingen märkte att jag tvekade för några sekunder och viskade: ”Du söker svar. Jag kanske kan vara till någon hjälp?”. Jag tog tag i den utsträckta handen och vi började gå mot en av gränderna precis bredvid.
Främlingen ställde sig i skuggan av en gatlykta så att bara händerna var upplysta. ”Det är den gröna röken. Jag såg den från köksfönstret, det är något som inte stämmer”, svarade jag ivrigt och såg hur främlingens ögon blänkte till. ”Pengar skapas ur tomma intet, ungefär såhär”, svarade främlingen och rörde med sina långa smala fingrar vid mitt öra. Främlingen höll sedan upp handen så att jag kunde se den tjocka sedelbunten som trollats fram. ”Och precis som pengarna bara dyker upp, kan de närsomhelst försvinna”, sa främlingen och stängde handen. Sedelbunten var borta igen. ”Men vad har det men den gröna röken att göra?”, frågade jag och kände mig nästan förnärmad. ”Det handlar om kontroll”, viskade främlingen och började röra sig bort från gränden. Jag följde efter, men åt vilket håll jag än såg kunde jag inte urskilja en enda levande själ. Det var precis som om främlingen slukats upp av dimman.
Jag var alldeles upprymd när jag kom hem igen. Stora saker var på väg att hända. Det fanns inte en chans att jag kunde somna nu, så jag satte mig ner vid datorn för att ta reda på lite mer om aktier. Det här är ett utdrag ur anteckningsblocket med sånt jag kom fram till:
Som vanligt är det svårt att säga var allt börjar. Men någonstans måste vi göra det och i det här fallet dyker vi ner i år 2000 för att ta en närmre titt! 2000 var året där många pustade ut när de vaknade upp efter nyårsfirandena och upptäckte att: Inget hade kraschat, varken datorerna eller samhället. Vad de nog inte tänkte på var att: Innan året var slut skulle Björn Rosengren vara en bidragande faktor till att 80 % av folket i Sverige blev aktieägare (till skillnad från 1997 då bara 54 % av alla vuxna ägde aktier i Sverige).
Så, vem är nu denne Björn Rosengren? Året var 2000 och Björn var näringsminister. I uppgift hade han fått att se till att svenska folket skulle bli vänligare inställda till aktier.
1 juni 2000 sålde staten 30 % av Teliaaktierna och nästan en miljon privatpersoner tecknade sig för dem. Reklamkampanjerna kring utförsäljandet var enorma och dåvarande regering med Björn i spetsen, lanserade Teliaaktien som en folkaktie. En aktie för helt vanliga människor. Nu skulle alla få chansen att äga lite! Björn var helt övertygad om att alla som köpte sig ett gäng aktier skulle göra en bra affär. Så blev det inte.
Vad har det här med bankerna att göra, undrar ni säkert?
Jo, det var nämligen så att även om svenska folket förlorade på Teliaaktien, så fanns det de som gjorde strålande affärer, till exempel: Handelsbanken, FöreningsSparbanken (Swedbank) och Merita Nordbanken (Nordea). Eftersom de fick 1,5 procent av den totala försäljningssumman av aktierna. I detta fall håvade de in 935 miljoner kronor.
Tillsammans med det nya pensionssystemet (PPM-valet) som infördes i slutet av 90-talet fick vi oss en rejäl börsintroduktion. Och vips, så skulle vi hålla koll på styrräntor, A-ekonomi, börskurser, aktiemarknader, prognoser och fan och hans farbror. Börsintresset blev till en slags folkrörelse. Varför blev det så kan man undra? I en motion från 1997 som heter ”Från statligt ägande till folkaktier” skrev moderaterna bland annat såhär:
kan tillräcklig förankring och kapitalförsörjning erhållas. Genom att erbjuda de statliga företagen till en bred
allmänhet kan intresset för privatiseringarna ökas
samtidigt som riskkapitalmarknaden breddas.
Jag antar att moderaterna står i evig tacksamhetsskuld till att sossarna såg till att det blev sanning. Att Teliaaktien och pensionssystemet gick åt helvete, bör kanske bara ses som en petitess mot det faktum att helt vanligt folk med helt vanliga konton fick chansen att äga lite.
Dagen efter förklarades det i medierna att röken vara en helt ofarlig gasläcka som snart skulle ge med sig. Om det berodde på okunskap eller bara var ett sätt att försöka skydda bankerna på, går det bara att spekulera i. Men vad säkert ingen visste då var att inom loppet av några dagar så skulle varenda bank i staden vara med och bidra till en ännu mer omfattande spridning av en ännu kraftigare rök.
Fortsättning följer…
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Boka in BANK RUN-lunchen den 2 september!
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Eventet –> http://www.facebook.com/#!/event.php?eid=239569036075954
Ladda ner del 3 som pdf här –> BankRunNovell_Del3
Besök en bank