BANK RUN – Del 1

::::::::::::::::

Del 1 av 4

::::::::::::::::

Från balkongen såg jag hur den gröna dimman spred sig över staden. Den färdades längs med vägar och trottoarer, vilade på uteserveringarna vid torget och smög sig in genom trappuppgångarna. Det hade gått så snabbt och de flesta hade vant sig vid den giftgröna dimmans närvaro. Från början hade vi rynkat på näsan och backat undan, men eftersom myndigheterna inte utfärdade några varningar hade vi bara ryckt på axlarna och fortsatt vidare. Ni undrar säkert hur jag hamnade här och jag tänker att det är lika bra att ta det från början.

Redan som litet barn hade jag för vana att skriva ner viktiga saker. Jag fick mitt första anteckningsblock av min farmor när jag var sju år. Den hade svarta pärmar och ett gummiband som det gick att fästa pennan i. Jag älskade min farmor. Min farmor var stora skratt och stora fötter och skånska landsbygden med en liten stuga och fläderblomssaft som dracks ur blommiga kaffekoppar i trädgården. Men hon var också framtidstro och generationen som arbetade som fan och ont i ryggen från sin tid i sockerbruket. Varje gång jag var på besök hos henne brukade jag krypa upp i hennes knä och läsa högt ur mina anteckningar. Få höra nu vad du har skrivit, frågade hon entusiastiskt och jag läste så högt och tydligt jag bara kunde, för att inte överröstas av suset från bokskogen och surret från bina: Jag blir kräksjuk av penningsystemet. Digital american. Mynt express. Kredit och aktiemarknaden går inte att förstå.

Hon skrattade så högt att servetterna på bordet fladdrade iväg som vita fåglar. Det hör egentligen inte hit. Vad som däremot hör hit är att när jag en gång frågade farmor vad som egentligen menas med aktie- och kreditmarknad så svarade hon att: Det där, det är inget vi ska bry oss om. Sånt håller bara rövarna i skogen håller på med, de som försöker röva oss vanliga levande från våra pengar. Vi gör bäst i att hålla oss undan från dem. Så länge jag har mitt kaffe och dig, lever jag gott, sa hon och sörplade i sig det varma kaffet. Kanelbulle är också gott, svarade jag och sträckte handen mot bullfatet. Hon log med hela tandprotesen men sedan var det som om hon för några sekunder frös fast. Jag nöp henne i armbågen för att se om hon fortfarande fanns kvar och hon ruskade på huvudet, såg allvarsamt på mig och sa: Vi ska leva gott, det ska vi. Men inte som rövarna som bara vill ha mer och mer. Nej, vi får inte bli som dem. Jag vill bara leva gott, inte bättre. Att leva bättre betyder att någon annan måste ha det sämre. Det betyder att man måste stjäla och utarma. Men att leva gott är att bry sig om varandra.

Framför mig såg jag hur en stort otäckt rövare klev in i hennes lilla stuga, gick fram till köksbordet och tömde hennes portmonnä på de få sedlar och mynt som fanns kvar. På vägen ut tog rövaren med sig kaffeburken och en påse potatis från kylen.
Vad jag inte visste då var att de här rövarna i skogen faktiskt fanns på riktigt och att 20 år senare så skulle ett av dem träda fram under namnet Björn Rosengren. Till det återkommer jag senare.

Hursomhelst hittade jag anteckningsblocket 30 år senare i en byrålåda uppe på vinden i mammas dödsbo. Och jag antar att det var där det började. 30 år hade gått och jag hade fortfarande ingen aning om vad som menades med aktie- och kreditmarknad. Jag satte mig ner vid köksbordet och försökte gå till botten med vad det hela handlade om. Det minsta eller snarare den största gemensamma nämnaren var pengar. Aktier och kredit handlar om just pengar. Och var finns då pengarna?
Ja, om inte gömda i madrassen så på banken. Som alla vet är banker en rätt viktig sak i ett land. Av samma anledning som pengar är en rätt viktig sak.
Jag kom fram till att jag visste rätt lite om pengar och banker. Säkert inte mindre än någon annan, men absolut inte så mycket som jag borde veta med tanke på viktighetsgraden pengar har. Att jag visste att för pengar kan vi köpa saker och om vi inte vill köpa något för tillfället så kan vi spara dem, kändes helt enkelt inte tillräckligt.

Jag beslöt mig för att börja göra lite efterforskningar nästkommande dag.

Så kom det sig att jag, vid mitt köksbord i min tvårumslägenhet, beslöt mig för att försöka förstå bankernas innersta väsen. Jag gick och lade mig med en stor och högtidlig känsla i kroppen.

Fortsättning följer…

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Boka in BANK RUN-lunchen den 2 september!

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Eventet –>http://www.facebook.com/#!/event.php?eid=239569036075954

Del 1 som A3-affisch – pdf

Annonser

Om Besök en bank

Hur används mina pengar? Som kunder och medborgare menar vi att det är dags att besöka bankerna och ställa väl valda frågor.
Det här inlägget postades i Novell och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s